Biblioteket tar saka #librarycase

Av Mikael Böök, p.t. ved Byön i Pellinge skärgård.

I Dagens Nyheter (Stockholm) uppmanade signaturen «Anders Joost, ekonom» nyligen svenskarna att lämna läsningen av tryckta böcker bakom sig som ett avslutat kapitel. Läsning tillhör en förgången tid, idag gäller i stället Youtube-filmer, reklamsnabba textmeddelanden och Netflix-teveserier, menade Joost, och tillade:

«Räddningen sägs ofta vara ljudboken. Men det är ju ett helt annat medium, eller hur?» (Anders Joost: ”Vi måste inse att boken är död”, Dagens Nyheter 20.5.2020)

När jag läste Anders Joosts insändare kom jag att tänka på hur en ledarskribent i Hufvudstadsbladet (Helsingfors) för några dagar sedan beskrev Sverige:

«Vad blir kvar av litteraturen när text blir ljud? Lyssnartoppen domineras av koncentrerade miniberättelser utan dödkött: strömlinjeformad kronologi, konstant framåtrörelse, enkelt språk. Idealet är dialogdrivet berättande, övertydliga markeringar och papperstunna huvudkaraktärer som ur en Dan Brown-roman. Denna snäva mall hotar att likt en Prokrustesbädd våldföra sig på skrivandet. Storsäljande producenter av standardiserad genrelitteratur och en handfull etablerade romanförfattare lär tillsammans överleva, medan det blir allt trängre i marginalen av utgivningslistorna för kulturbärande småsäljare. Ljudboksmogna Sverige visar vägen: där efterfrågas den n:te deckaren, thrillern och feelgood-historien, simpla berättelser som mal på.» (cit.enl. Torsten Fagerholm: «Då litteraturen reduceras till Netflix-följetong», Hbl 16.5.2020)

Anders Joosts insändare samlade inte oväntat många kommentarer i DN. Flertalet kommentatorer ville …