Ei sak på SVT tar for seg eit nytt innslag på biblioteket i Malmø av algoritmisk, m.a.o. kunstig intelligens (noko svenskane kallar artificiell, til skilnad frå konstig …). Det handlar om samlingsutvikling på 2020-talet og om «en algoritm som gör att det som lånas mycket av kommer finnas på det närmaste bibliotek».
Journalisten spør: «Men om systemet går helt efter vad som efterfrågas – blir det inte svårt att bredda läsandet hos allmänheten då?
«– Det är ju en intressant aspekt. Men det är där vår duktiga personal kommer in och kan lotsa och guida, det är de jättebra på».
Truleg er biblioteket i Malmø, Sveriges tredje største by, godt forsynt med dyktige bibliotekarar. Det springande punktet her er altså kompetanse og personalressursar. Men heller ikkje i Sverige er det vel gull alt som glimer.
I Sverige har dei alt lenge vore «i front» når det gjeld «modernisering» av medievalet. Historikaren Rasmus Fleischer forsøkte i 2011 å starte debatt om dette i «Biblioteket», ei bok som også fekk lesarar her i landet. Då var bokhandelen Adlibris i fokus: