Biblioteken som arena för aktivism

Av Mikael Böök

Senaste vecka berättade en notis på svenska BIBLIST om artikeln «Offentliga bibliotek som arena för aktivism» av Johan Sundeen och Roger Blomgren, publicerad i Nordisk kulturpolitisk tidskrift 02/2020. Författarna är verksamma vid Bibliotekshögskolan i Borås; Sundeen som docent i idé- och lärdomshistoria samt universitetslektor i biblioteks- och informationsvetenskap, Blomgren som professor i biblioteks- och informationsvetenskap. Källmaterialet för deras artikel består i huvudsak av bis — tidskriften Bibliotek i samhälle — och särskilt då bis årgångar från 1970-talet respektive 2010-talet.

Sundeens och Blomgrens politiska åsikter ligger förmodligen några ljusår till höger om bis och undertecknad. Efter en andra genomläsning av denna «fallstudie av vänsterpolitisk biblioteksideologi» (enl. underrubriken) förblir mitt intryck ändå rätt positivt.

Intressant är inte minst Sundeens och Blomgrens försök att bygga ett teoretiskt ramverk för sin ideologikritik med hjälp av idealtyper som beskriver folkbibliotekariernas sociala roller. De urskiljer fyra typer nämligen «den byråkratiska, den professionsetiska, den tjänstemannaaktivistiska samt den entreprenöriella«bibliotekarietypen.

Dessutom kan det göra gott att få sina ideologier «beforskade» (jfr Ingrid Atlestam i bis) även om — eller kanske just för att —man inte blir bemött med sympati utan snarare med en fientlig attityd.

Sundeens och Blomgrens val av perioder tycks mig mindre lyckat. För att komma de socialistiska och «vänsterideologiska» biblioteksidéerna närmare inpå livet kunde artikelförfattarna gärna ha tagit med åttio-, nittio- och tvåtusentalets bis-årgångar i sitt inte alltför digra stoff. Nu har de fastnat onödigt mycket vid bis insatser i debatter om bibliotekariernas «neutralitet» vs. «censur» i urvalet av böcker och övrigt material till folkbibliotekens samlingar. Som Ingrid Atlestam påpekar i sitt svar på artikeln har bis gått i bräschen för bibliotekslagstiftning, bidragit till att initiera biblioteksforskning och engagerat sig i Svensk biblioteksförening. Mycket annat som hänger ihop med «vänsterpolitisk biblioteksideologi» har också råkat i skymundan.

>> Saman med p.t. 909 andre kan du få e-post når det kjem ein ny bloggpost her. Vi er også på Facebook. Og bloggar Mika finst på Twitter. Bloggar Anders er også på Twitter.

Sundeens och Blomgrens artikel väcker frågan : är «aktivism» allmänt taget någonting icke-önskvärt? Den slutsatsen är svår att undvika. Men det är tydligen just vad artikelförfattarna menar.

I en kommentar på BIBLIST skrev Lars Ilshammar, biträdande riksbibliotekarie : «Att som biblioteksanställd aktivt ta ställning för t.ex. bibliotekslagens portalparagraf borde inte behöva räknas som något klandervärt». Vilket är lätt att hålla med om.

Jag slår upp Sveriges bibliotekslag och läser portalparagrafen om folkbibliotek: «Biblioteken i det allmänna biblioteksväsendet ska verka för det demokratiska samhällets utveckling genom att bidra till kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning».

Visst. Men jag skulle vilja gå ett steg längre. Jag vill inte uppfatta biblioteket enbart som ett medel eller ett verktyg för utvecklandet av en demokratisk nation utan jag vill se det som ett gemensamt mål för alla människor.

Bland Sundeens och Blomgrens fyra idealtyper skulle väl snarare den den professionsetiska än den tjänstemannaaktivistiska bibliotekarietypen framhålla den tanken.

Les också: Det nøytrale biblioteket? Ja – og nei!

13 Comments to “Biblioteken som arena för aktivism”

  1. Riskbibliotekarie? 😉

  2. Tack Helen för snabbt ingripande mot riskbibliotekarier! Så blev det genast korrigerat.

  3. Tack för ett bra inlägg! Att bara ha en förenings tidskrift som källa i detta ämne känns lite vinklat. Hur många medlemmar hade BIS under dessa perioder av det totala antalet bibliotekarier i landet? Nu verkar de bara anse att att detta gäller folkbibliotekarier, så då blir ju kanske kvoten något högre. Men att som forntida antropologer dela in en yrkesgrupp i fyra personligheter utifrån en liten källa känns lite som en överdriven tolkning av data måste jag säga, trots att jag arbetar i ett stort forskningsbibliotek, men har under 80-talet och tidiga 2000-talet arbetat på folkbibliotek. Tänk om forskare skulle göra samma politiska bedömning av låt oss säga domare eller hela gruppen jurister i våra domstolar utifrån någon liten juridisk skrift?

  4. En kommentar: Att ta ställning för bibliotekslagens portalparagraf har väl inget med politisk aktivism att göra? Snarare tvärtom. Min erfarenhet efter 20 års arbete på folkbibliotek är just att de som vill att biblioteket ska vara mer «politiska» snarare vill strunta i denna portalparagraf, i synnerhet skrivningen «fri åsiktsbildning» eftersom detta anses kunna motverka bibliotekets «värdegrund». Jag syftar då naturligtvis främst på vad dessa aktivister anser vara «olämplig» litteratur. När bibliotekslagens skrivningar kommer i konflikt med deras egen politiska agenda anser i regel dessa aktivister att deras åsikter och värderingar ska väga tyngre. Detta strider enligt min uppfattning mot demokratins principer, och riskerar i längden att undergräva folkbibliotekens demokratiska legitimitet.

  5. Begreppet «värdegrund» är ju inte oproblematiskt. Tillspetsat kunde man säga, att ett samhälles «värdegrund» helt enkelt är kärnan i dess rådande ideologi. Åsiktsbildningens frihet blir då beroende av hur snävt «värdegrunden» defineras och på sammanhanget, kontexten, som i Sundeens och Blomgrens artikel framför allt utgörs av folkbibliotekens urvalspolitik. Ett bibliotek som i sin urvalspolitik rättade sig helt efter samhällets rådande «värdegrund» vore paradoxalt nog djupt odemokratiskt. Att ta ställning för bibliotekslagens portalparagraf kan med andra ord mycket väl ha något med politisk aktivism att göra.

  6. Mikael, som medarbetare i offentlig förvaltning förväntas man lojalt sluta upp kring vad som regleras i våra styrdokument. Det är därför inte en fråga om ett ställningstagande för eller emot fri åsiktsbildning – för det ingår så att säga i ditt uppdrag som biblioteksmedarbetare. Allt annat vore att betrakta som tjänstefel. Att göra gällande att politisk aktivism skulle kunna innebära ett ställningstagande för fri åsiktsbildning blir därmed bara befängt enligt min uppfattning, eftersom du inte har något att ta ställning till.

    Kritiken mot politisk aktivism handlar i själva verket om medarbetare på bibliotek som inte vill följa bibliotekslagen med argumentet att det finns värden som anses viktigare än t ex fri åsiktsbildning (jfr t ex invandringskritisk litteratur och hur vissa bibliotek i Sverige vägrade inköp och fjärrlån av denna typ av böcker med argumentet att det stred mot bibliotekets värderingar). Frågan om politisk aktivism på bibliotek blir därför i grunden en fråga om demokratiska principer ska följas eller inte. Det blir också en fråga om vi ska acceptera det godtycke som det innebär att biblioteksverksamhet ska präglas av de för stunden rådande värderingar som bibliotekspersonalen har.

    Att strikt följa bibliotekslagens intentioner kan därför aldrig vara en fråga om politisk aktivism – det handlar istället om att professionellt förhålla sig till sitt uppdrag som lojal och opartisk medarbetare i offentlig förvaltning, och där man gör åtskillnad mellan privata politiska åsikter å ena sidan, och sitt yrkesutövande å andra sidan. Det är denna åtskillnad som den politiska aktivismen har problem med anser jag.

  7. Sundeen och Blomgren går för långt i sin kritik av politisk aktivism. Visst är bibliotekarien en medarbetare i offentlig förvaltning och kan som en sådan också förväntas sluta upp kring styrdokumentens anda och bokstav. Men det händer som känt att makthavarna inom den offentliga förvaltningen gör sig skyldiga till missbruk av sin makt. I sådana fall uppstår lojalitetskriser och meningsskijaktigheter om hur styrdokumenten ska tolkas. Hur ser du, Magnus, på Wikileaks och fallet Julian Assange? Borde bibliotekarierna försvara Assange och hans journalistiska verksamhet som en maktens vakthund och ta in Wikileaks dokumentation av maktmissbruk i bibliotekets digitala samlingar? Eller bör bibliotekarierna som en yrkesgrupp lojalt ställa upp på maktens tolkningar och beteende också i det fallet?

    Ett proaktivt (aktivistiskt) förhållningssätt hos bibliotekarierna kan förutom av maktmissbruk även berättigas av vad Habermas kallade «offentlighetens strukturomvandling». Digitaliseringen och internet möjliggör en utvidgning av demokratin och den fria åsiktsbildningen, något som inte nödvändigtvis ligger i makthavarnas intresse. Men eftersom «Biblioteken i det allmänna biblioteksväsendet ska verka för det demokratiska samhällets utveckling genom att bidra till kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning» så borde det väl ligga bibliotekarierna särskilt nära om hjärtat att ta utvecklingsmöjligheterna till vara?

    Att biblioteken i sina samlingar ska erbjuda den läsande publiken ett möjligast brett utbud, inklusive — som du understryker — invandringskritiska böcker och tidskrifter, håller jag med om.

  8. Till att börja med Mikael, är det glädjande att vi kan vara överens om vikten av den fria åsiktsbildningen. Min erfarenhet är tyvärr att detta inte är självklart bland politiska aktivister på bibliotek.

    Däremot verkar vi inte vara överens när det gäller bibliotekets mer övergripande uppdrag. Förstår jag dig rätt vill du ge biblioteket ett större och vidare uppdrag än det som regleras i våra styrdokument, t ex att på olika sätt motverka maktmissbruk inom offentlig förvaltning. Jag är inte riktigt på det klara med vad du avser när du gör kopplingar till olika digitala samlingar, och just när det gäller digitala frågor så är mina kunskaper och erfarenheter tyvärr begränsade. Men förtydliga gärna vad du menar, så kanske jag förstår dig bättre.

    Men rent principiellt anser jag att detta är en typ av fråga som inte ligger inom ramen för bibliotekens uppdrag. Vi har rättsvårdande myndigheter som ska beivra maktmissbruk av olika slag och därtill en fri och oberoende press som ska granska denna typ av frågor.

    Regeringsformen slår tydligt fast att all offentlig verksamhet ska präglas av strikt opartiskhet. Detta gäller även bibliotek. Genom att vara politiskt oberoende tillförsäkras en demokratisk legitimitet. I den stund som biblioteken tar ställning i politiska frågor riskerar legitimiteten att undergrävas. På sikt är jag övertygad om att detta slår undan benen för en offentligfinansierad biblioteksverksamhet. Och det vore mycket olyckligt.

    På det hela taget instämmer jag därför i vad Sundeen och Blomgren skriver. Dock kan jag hålla med om att deras underlag liksom deras val av period är tämligen begränsat. Men som jag förstår det är detta bara början på deras bibliotekskritiska forskning. Därtill är det svårt att som forskare utifrån belysa och upptäcka eventuell förekomst av politisk aktivism på bibliotek, vilket sannolikt förklarar deras metod att utgå ifrån olika dokument kopplade till BIS.

    Mina egna erfarenheter ger vid handen att det är i frågan kring urval av litteratur som aktivismen märks tydligast, vilket också har kommit till uttryck vid flertalet tillfällen de senaste åren när olika bibliotek på tveksamma grunder har nekat inköp och fjärrlån av litteratur. Det känns därför betryggande att vi idag har en bibliotekslag som tydligt definierar vårt uppdrag och därmed försvårar för politisk aktivism på våra bibliotek. Och därmed ger jag också ett svar på den fråga du ställer i ditt första inlägg: Aktivism på bibliotek är inte önskvärt!

  9. Magnus, i mitt senaste svar kommenterade jag ditt exempel, dvs invandingskritiska böcker. Kunde du i din tur berätta vad du anser om de viktiga dokument som Wikileaks har lyft fram i offentligheten? Borde inte biblioteken införliva även dessa dokument med sina samlingar?

    Eftersom «Biblioteken i det allmänna biblioteksväsendet ska verka för det demokratiska samhällets utveckling genom att bidra till kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning» skulle jag också vara glad om du uttalade ditt stöd för Julian Assange. Det bådar ju inte gott för demokratins utveckling och den fria åsiktsbildningen att makthavarna sätter Wikileaks grundare i fängelse, anklagad för spionage och jag vet inte vad.

    Du skriver: «Förstår jag dig rätt vill du ge biblioteket ett större och vidare uppdrag än det som regleras i våra styrdokument,…». Ja, du förstår mig rätt. Men jag undrar om du läste min recension av Sundeens och Blomgrens artikel om «Offentliga bibliotek som arena för aktivism» ända till slutraderna?

    Enligt Sundeens och Blomgrens «teoretiska och analytiska ramverk rörande bibliotekariers yrkesidentitet» skulle jag vilja säga att dina inlägg i den här diskussionen avspeglar ett allmänt tänkesätt och en syn på bibliotekets uppdrag som utmärker den «byråkratiska» bibliotekarietypen. Sundeen och Blomgren vill uppenbarligen försvara denna yrkesidentitet mot en bibliotekarietyp, som de kallar «tjänstemannaaktivistisk». Det är dessa två idealtypiska («Max Weberska») yrkesidentiteter som Sundeens och Blomgrens artikel främst handlar om. Däremot säger de mindre om de «professionsetiska» och «entreprenöriella» bibliotekarietyperna, vilka de också har med i sitt teoretika ramverk.

    Nu menar jag att det i många fall går att motivera ett proaktivt, för att inte säga aktivistiskt (dessa ord står enligt mig för ungefär samma inställning) med professionsetiska synpunkter. Sådana fall har Anders Ericson och jag själv inte sällan tagit upp och skrivit om i Bibliotekettarsaka. Fallet WikiLeaks och förföljelserna av Julian Assange är för övrigt just en sådan en sak som vi anser att biblioteket kan och bör ta sig an av professionsetiska skäl. Därför var det fint, tyckte vi, att Norsk Bibliotekforening, Norsk fagbibliotekforening, Bibliotekarforbundet och Fagforbundet-rådet för biblioteksansatte» gjorde ett gemensamt uttalande om Wikileaks den 17.12.2010. Uttalandet finns i sin helhet med i min bok Biblioteksaktivisten-essäer om makt och bibliotek i infomationssamhället (2013 ; nyutgåva med ett efterord 2018). Då, vid ingången till 2010-talet, handlade det i första hand om att protestera om försöken att stänga Wikileaks. Idag handlar som känt också om att Julian Assange faktiskt hålls fängslad i Storbritannien och hotas av utlämning till USA där han anklagas för spionage. Så här lät första stycket i de norska bibliotekariernas «uttalelse»:

    «Åpne samfunn. Det er et grunnleggende prinsipp i et demokrati at befolkningen skal ha innsyn i de beslutninger og beslutningsprosesser som angår dem. Åpne samfunn er et hinder for korrupsjon og misbruk av makt. WikiLeaks har bidratt til økt innsyn for allmennheten gjennom å bringe fram til offentligheten kritikkverdige forhold. Forsøkene på å stenge WikiLeaks bærer preg av forhastede reaksjoner, som pr i dag ikke er sanksjonert i noen rettssal. Dette kan true informasjonsfriheten.»

  10. Mikael, denna typ av diskussioner, som i grunden rymmer helt olika uppfattningar på det principiella planet, tenderar lätt att bli väldigt laddad, där medvetna missförstånd snarare är regel än undantag. Jag uppskattar därför mycket att vår diskussion håller sig på en strikt saklig och intellektuell nivå.

    Vår diskussion har för min del utvecklats i en lite annorlunda riktning än förväntat. Jag kritiserar aktivism för att den enligt mina erfarenheter ofta vill begränsa yttrandefriheten på biblioteken. Du argumenterar för aktivism genom att ge ett exempel där ett sådant förhållningssätt eventuellt skulle kunna ses som ett försvar och stärkande av yttrandefriheten.

    Om vi strikt håller oss till frågan om yttrandefrihet, som är bibliotekens grunduppdrag enligt min uppfattning, så är det tydligt att våra ingångar är delvis olika. Jag ser frågan om yttrandefrihet i relation till bibliotekens egen verksamhet. Vårt uppdrag är att förmedla kunskap, och detta vilar på principen om fri åsiktsbildning. Du ser däremot frågan om yttrandefrihet i ett vidare perspektiv och anser därför att biblioteken politiskt ska ta ställning i den offentliga debatten, t ex genom att uttala sitt stöd för Wikileaks och Julian Assange.

    Jag menar att biblioteken av principiella skäl ska avstå från att ta ställning i politiska frågor, även i så viktiga frågor som yttrandefrihet. Biblioteken deltar därför inte i några politiska manifestationer, upprop eller liknande. I vår egen verksamhet, t ex genom våra urvalsprinciper, slår vi vakt om yttrandefriheten, men utåt förhåller vi oss opartiska. Om olika biblioteksorganisationer och fackföreningar vill ta ställning för t ex Wikileaks, då är detta däremot en helt annan sak som jag inte har några åsikter om.

    Att införliva Wikileaksdokument i bibliotekens digitala samlingar skulle givetvis kunna vara befogat, men återigen, här måste jag tillstå att jag kan frågan alltför dåligt för att kategoriskt kunna ta ställning. I våra urvalsprinciper ingår inte bara fri åsiktsbildning utan vi har ju även att ta hänsyn till kvalitetsaspekter utifrån ett källkritiskt perspektiv. Möjligtvis skulle Wikileaksdokumenten kunna ses som problematiska i detta avseende. Men som sagt – jag kan frågan alldeles för dåligt för att ta ställning.

    Allt sammantaget, så lyfter du en intressant aspekt i frågan kring aktivism på biblioteken – att utifrån ett proaktivistiskt förhållningssätt försvara bibliotekens grunduppdrag. Men jag menar dock att frågan om aktivism på biblioteken i regel yttrar sig på helt andra sätt, där frågan snarare handlar om aktivisters olika sätt att försöka villkora och begränsa den fria åsiktsbildningen. Det proaktivistiska förhållningssättet är idag helt genomsyrat av det identitetspolitiska synsättet att yttrandefriheten under inga omständigheter får innebära att individer eller minoritetsgrupper riskerar att förolämpas, än mindre kränkas.

    En sådan definition på yttrandefriheten leder till en urvattnad samhällsdebatt som helt undviker svåra ämnen. Detta synsätt är i grunden helt oförenligt med ett öppet och demokratiskt samhälle. Det är utifrån detta perspektiv jag kritiserar det proaktivistiska förhållningssättet inom biblioteksvärlden.

  11. Magnus, som du vet gjorde Kungliga biblioteket härom året på uppdrag av Sveriges regering ett åtminstone ytligt sett tämligen ambitiöst försök att ta fram en nationell biblioteksstrategi. Journalisten Erik Fichtelius var den som fick leda utredningsarbetet. När utredningen poesidel utkom av trycket på sensommaren år 1917 — med «poesidelen» avser jag redovisningen av det tankearbete varpå strategin skulle vila — så avslutade Fichtelius sin Inledning till den tjocka boken
    med orden «Låt oss från och med nu kalla biblioteken den femte statsmakten!» Vad betydde detta? Har du hört att någon sedermera har kallat biblioteket för den femte statsmakten utan möjligen i ett eller annat högtidstal?

    Jag för min del tycker tidens tecken tyder på att vi måste tänka i långa och höga banor. Biblioteket borde uppenbarligen verkligen bli en statsmakt och detta inte bara nationellt utan internationellt — inte minst för att internet är så så internationellt. Biblioteket, inte Big Tech, borde väl hålla reda på informationen? Och på den digitaliserade kunskapen. Idag läste jag följande utdrag ur en artikel ur «Interesting Engineering» på Slashdot,org:


    Over the last decade or so, Sci-Hub, often referred to as «The Pirate Bay of Science,» has been giving free access to a huge database of scientific papers that would otherwise be locked behind a paywall. Unsurprisingly, the website has been the target of multiple lawsuits, as well as an investigation from the United States Department of Justice. The site’s Twitter account was also recently suspended under Twitter’s counterfeit policy, and its founder, Alexandra Elbakyan, reported that the FBI gained access to her Apple accounts.

    Now, Redditors from a subreddit called DataHoarder, which is aimed at archiving knowledge in the digital space, have come together to try to save the numerous papers available on the website. In a post on May 13, the moderators of r/DataHoarder, stated that «it’s time we sent Elsevier and the USDOJ a clearer message about the fate of Sci-Hub and open science. We are the library, we do not get silenced, we do not shut down our computers, and we are many.» This will be no easy task. Sci-Hub is home to over 85 million papers, totaling a staggering 77TB of data. The group of Redditors is currently recruiting for its archiving efforts and its stated goal is to have approximately 8,500 individuals torrenting the papers in order to download the entire library. Once that task is complete, the Redditors aim to release all of the downloaded data via a new «uncensorable» open-source website.

    (Artikeln ur vilken citatet hämtats finns här: https://interestingengineering.com/redditors-aim-to-free-science-from-for-profit-publishers )

    I vår diskussion om Sundeens och Blomgrens artikel har vi hittills hållit oss rätt strikt till frågan om yttrandefrihet. Men om vi går längre in på frågan om biblioteket som en arena för aktivism och tar med frågan om kunskapsförmedlingen i internetåldern så blir det antagligen nödvändigt att bredda diskussionen och beakta t ex sådant som det talas om i den ovanståenden nyheten. Jag föredrar att vi tar en paus åtminstone över veckoslutet som åtminstone här i Finland ser ut att bli varmt vackert. Det gäller att njuta av det vackra vårvädret

  12. Mikael, jag förstod att det var en felskrivning. Det är lätt att slinta på tangenterna.

    För min del är denna diskussion avslutad. Jag har fått fram vad jag vill säga, och jag tror mig veta (ungefär i alla fall) vad du vill ha sagt.

    Tack för en trevlig och spänstig diskussion. Du har gett mig delvis nya perspektiv på frågan.

Leave a Reply

Translate »
%d bloggers like this: