Viktigast för mig med biblioteket är en kampanj, som Finlands Biblioteksförening driver inför kommunalvalen i Finland 13 juni 2021. På kampanjens webbplats möter ögat sex teser som förklarar varför bibliotek är viktiga:
“DEMOKRATI Kommunala bibliotek ger alla en chans att öka sin kunskap”
“EKONOMI Bibliotek har både direkt och indirekt inverkan på regionens ekonomi”
GEMENSKAP Bibliotek finns för att utveckla det lokala kulturlivet och regionens livskraft
“LÄSKUNNIGHET Den finländska läskunnigheten visar oroliga tecken på att försämras”
“DIGI Biblioteken hjälper fler och fler människor med sina vardagliga digitala problem”
HÅLLBAR UTVECKLING Kärnan i biblioteksarbetet är att stödja hållbar livsstil genom att låna ut”
Det vällovliga syftet med kampanjen är uppenbarligen att inspirera bibliotekarierna till att aktivt upplysa de bortåt 40.000 kandidaterna i valet om hur viktigt det är att stödja och finansiera de kommunala biblioteken.
För att motivera webbplatsens användare och göra det hela roligare uppmanas alla att testa sina egna bibliotekspolitiska åsikter.
Ett annat syfte med detta test kan förstås vara att fungera som en liten sociologisk enkät bland biblioteksarbetarna. Jag vet inte vad Biblioteksföreningen har tänkt göra med datan som flyter in varje gång någon besvarar de nio testfrågorna, men den kan onekligen ge t ex föreningens ledning en hel del värdefull information om vad medlemmarna tycker och tänker.
Nåväl, jag tar testet, kan bara inte låta bli. Frågorna och svarsalternativen väcker många funderingar och delvis motstridiga känslor. T ex uppgiften
“Välj det ena av följande alternativ:
DET ÄR TYST I BIBLIOTEKET
DET PÅGÅR EVENEMANG I BIBLIOTEKET” (ö.förf.)
För min del vill jag helst att det är tyst när jag läser och studerar. Men ifall bibliotekarierna inbjuder till diskussioner om hållbar utveckling, öppnar för föreningar och anordnar musikevenemang, så uppskattar jag det också! Vad ska jag svara? Kognitiv dissonans!
Men kanske meningen med testet också är att påminna försökspersonen om att biblioteket är och måste vara många saker? Ja, och det är ju bl a det som är så viktigt med biblioteket.
Med tanke på utvecklingens hållbarhet vore det bra om det internationella världsperspektivet skymtade mer i testfrågorna trots att det nu bara råkar bli kommunalval.
I den sista testuppgiften frågas det efter mitt drömbibliotek, hurudant skulle det vara? Gissa vilket av de sex svarsalternativen – en app i mobilen; tankarnas marknadsplats; arena för olika åsikter; mötesplats; plats för läsning; världsförbättrare – jag skulle välja!
Jag skulle utan tvekan välja världsförbättrare.
Men om nu en gång bibliotek innebär DEMOKRATI, EKONOMI, GEMENSKAP, LÄSKUNNIGHET, hjälp med det DIGITALA och HÅLLBAR UTVECKLING, följer då inte helt logiskt slutsatsen att biblioteket redan är en världsförbättrare?
Eller lever jag i en drömvärld som inte ännu är?
På finska heter den ovannämnda kampanjen Minulle tärkeintä kirjastossa, vilket gör att jag är smått osäker på översättningen Viktigast för mig med biblioteket. Böjningen av det finska ordet kirjasto (bibliotek) i inessiv (ett av finskans 15 kasus) tyder på “i”. (Wikipedia.no: inessiv er eit kasus som blir brukt til å merke visse adverbiale setningsledd. Grunntydinga til inessiv er i, inni.”) men kunde onekligen också betyda “med” biblioteket. Hur som helst: jag har en stark känsla av att hela världen är ett bibliotek därför att (såsom Walter Ong har förklarat) människosläktets kultur sedan länge är en skriftkultur till skillnad från dess tidigare och mycket långvarigare muntliga kultur, som vi inte längre riktigt förmår begripa oss på. Sålunda utspelar sig våra liv numera innanför skriftspråkets och därmed bibliotekets gränser. Biblioteket är med andra ord platsen där vi, för att tala med Wittgenstein, bedriver våra språkspel.
A propos Wittgenstein så har han en slående formulering om “det viktiga”: Att vi så gärna ville säga “Det viktiga är detta – i det att vi för oss själva pekar på förnimmelsen – visar redan i hur hög grad vi är benägna att säga något som inte är ett meddelande. (Filosofiska undersökningar, 298; övers. Anders Wedberg)
