Den svenske bibliotekstrategien: – Ut av PROSJEKTMYRA!

projektträsketI dag la den statlige svenske bibliotekutredninga fram utkastet sitt til sluttdokument. Den planlagte tjuefem siders strategien skal være klar om et års tid, etter omfattende debatter, nasjonalt og regionalt. Ikke minst det siste. Utredningsleder Erik Fichtelius la i innledningsforedraget i dag stor vekt på det regionale bibliotekleddet. For trass i en fersk statlig satsing på folkebiblioteka som vi bare kan drømme om i Norge, sliter naboene våre i øst med de samme ujevne resultatene som vi gjør; i byene vanker det nye prestisjebygg og gode bibliotekplaner (som er lovpålagt i Sverige; les også Peter Alsbjer 7. mai om bibliotekplaner), mens små kommuner og bibliotek svært ofte sliter med å «få hodet over vannet».

I oktober kommenterte vi det første dokumentet til disse utrederne, for tidsskriftet Bibliotekaren.

I dag presenterte samtidig det norske Bibliotekarforbundet (BF) en høringsuttalelse til «ekspertutvalget som har vurdert nye oppgaver til fylkeskommunene». Og ikke overraskende støtter de forslaget om å styrke det regionale leddet ved at fylkesbibliotek o.l. overtar viktige statlige oppgaver, i vårt tilfelle fra Nasjonalbiblioteket.

I den norske utredninga og i BFs høringsuttalelse handler dette mye om fordeling av prosjektmidler. Men nettopp prosjektmidlene tar de svenske utrederne et generaloppgjør med. De sier rett ut: «Kortsiktig projektfinansiering är ett generellt samhällsproblem som blir extra synligt inom bibliotekssektorn. Många verksamheter fastnar i det som kan kallas ett projektträsk.»

Träsk kan bety både hengemyr og det som verre er.

Fichtelius og co. utdyper dette og er glassklare:

«Biblioteksutveckling med stöd av exter­na och kortsiktiga projektmedel är inte hållbart på sikt. Metodutveckling och resultat i projekt riskerar att försvinna då projektmedlen är slut. Det är svårt och oftast omöjligt att växla in projekt­ resultat i löpande reguljär verksamhet. Bibliotekens möjligheter att ta del av projektmedel för kompetensförstärk­ningar (anställningar) motverkas av projekttidens omfattning. Bibliotek med svaga egna resurser har liten möjlighet att låta projektanställningar övergå i fasta tjänster. Vissa projekt förutsät­ter motprestationer som är svåra att förverkliga. En del projekt innebär mer resurser till de som redan har medan andra hamnar helt utanför, vilket går ut över slutanvändarna och jämlikheten.
Vi är kritiska till att biblioteksutveckling i så stor omfattning sker genom tillfälliga projektstöd. De riktade projektmedel som idag fördelas via Kulturrådet bör omformas till ett gene­rellt bidrag till biblioteken för hållbar biblioteks- och metodutveckling».

Vi kjenner oss igjen, ikke sant? Vi har flere ganger (seinest i en replikk til Bernhard Ellefsen i januar) stilt spørsmål ved NBs og Kulturdepartmentets praksis på dette området og etterlyst hvor mange av prosjektmillionene derfra som faktisk har ført til konkret virksomhet. Eventuelle eksempler er velkomne i kommentarfeltet nedenfor.

Vi har foreløpig bare lest sporadisk i det svenske utkastet, men la oss ta med enda ett tydelig signal:

«Vi menar att bibliotekens verksamhet måste vara kopplad till samlingarna, digitala eller fysiska, och uppdraget att förmedla kunskap, litteratur och bildning. Utlån av verktyg, sportutrust­ning, fritidgårdsverksamhet eller tvätt är inte biblioteksverksamhet, även om en kommun kan välja att samlokalisera verksamheter med biblioteken.»

Her bør det bli debatt.

Men vil den komme? Folk som Joacim Hansson, bibliotekforsker ved universitetet i Växjö, har i bøker på svensk og engelsk og i internasjonale tidsskrift ønsket debatt om nettopp folkebibliotekets identitet anno tjuehundretallet, som han opplever som uklar og svevende. Men få, om noen, har tatt opp hansken (vi kommer snart tilbake til Hansson, som fortjener større oppmerksomhet i Norge).

Dagens lydspor.

4 Responses to “Den svenske bibliotekstrategien: – Ut av PROSJEKTMYRA!”

  1. Dette er interessante og gode poenger. Hvis prosjektmidler går på bekostning av det som ellers kunne gått til å styrke bibliotekenes budsjetter (og nærliggende å tenke: ansettelser), kan resultatet faktisk bli svekket bibliotekarprofesjon.

    Bibliotekarprofesjonen oppnår i det hele tatt lite oppmerksomhet i bibliotekpolitiske dokumenter. Jeg kan ta to dagsaktuelle eksempler: De nordiske bibliotekforeningenes innlegg i Dagbladet:

    «Et arbeidsliv i konstant endring medfører at folk vil ha behov for stadig kompetanseheving og videreutdanning i løpet av arbeidslivet. Folk må derfor rustes med kunnskap og verktøy for delta i et langt arbeidsliv.»

    […]

    «De nordiske folkebibliotekene har gode forutsetninger til å bidra på disse områdene, ikke minst på grunn av høy tillit i befolkningen og sin lokale forankring. Men om folkebibliotekene skal ta en større rolle i en mer kompleks og digitalisert framtid, må bibliotekene også få de rette vilkårene.

    Det kan være alt fra en veloverveid og rettferdig opphavsrett til muligheter til å ansette personale med adekvat utdanning.»

    Et arbeidsliv i konstant endring (for øvrig et gjennomgående tema i offentlige utredninger..) skaper nye behov for bibliotekets brukere. Bibliotekarer som formodentlig befinner seg i «et arbeidsliv i konstant endring» må vel også antas ha «behov for stadig kompetanseheving og videreutdanning», og belage seg på å «rustes med kunnskap og verktøy for å delta i et langt arbeidsliv».

    Profesjonens behov er er imidlertid ikke et tema. Bibliotekene skal ha mulighet til å ansette «personale med adekvat utdanning».

    Det andre eksemplet er fra Oslofjordbibliotekenes hørringssvar til regionreformen:

    «Norges framtid skal sikres gjennom å styrke landet som kunnskapsnasjon, og folkebibliotekene er et
    viktig virkemiddel. Kunnskapsdimensjonen er en viktig del av kulturfeltet, på samme måte som
    begrepene læring og kultur er tett knyttet sammen.»

    […]

    «Når vi i framtida i større grad enn før må skape våre egne arbeidsplasser, og kravet til omstilling
    øker behovet for både endret og helt ny kompetanse, vil folkebibliotekets betydning som et
    læringsverksted øke.»

    […]

    «Nettopp når kunnskaps- og informasjonsmengden er større og mer uoversiktlig enn noensinne, vil folkebibliotekenes veiledere og bibliotekarer ha en rolle i å hjelpe innbyggerne med å finne fram i informasjonsstrømmen.»

    Ved siden av «arbeidsliv i konstant endring» er fortellingen om «Norge som kunnskapsnasjon» populær. I dette resonnementet har kunnskapsøkonomien, som ved naturlov, sammenheng med krav til omstilling i arbeidslivet. Arbeidstagere har behov for å bruke biblioteket til kunnskapsinnhenting for å mestre arbeidslivets nye krav. Bibliotekarprofesjonen er beredt i rollen som veiledere.

    Når bibliotekarprofesjonen er så lite til stede i bibliotekpolitikken, er det kanskje ikke så rart at få, om noen har tatt opp hansken om folkebibliotekets identitet?

  2. Hei, Aleksander, og takk for kommentar. Det er dessverre sjelden kost på denne bloggen.
    Det du skriver om profesjon, kompetanse og identitet er viktig. Eksemplene dine viser at bevisstheten rundt dette er så som så. I beste fall ser man på det som sjølsagt. Men det er en glidende bevegelse bort fra bibliotekarkompetansen. Jamfør alle sjefsstillingene i de større byene som nå er besatt av «gode ledere» framfor bibliotekarer. Delvis på grunn av at gode og ambisiøse ledere ikke vokser på bibliotektrær, men ikke bare derfor.

    Husk også at det måtte regelrett kamp til for å forhindre den helt store utglidningen under lovrevisjonen i 2013: http://bibforb.no/stortinget-vedtar-folkebiblioteklov/

    Og i Sverige, der biblioteklova ikke er eldre enn drøyt tjue år gammel, er bibliotekarkompetanse ikke nedfelt i lova. I ei blodfersk svensk bok, «Bibliotekarier i teori och praktik», skriver Hanna Carlsson og Johanna Rivano Eckerdal, om dette. De utdanner bibliotekarer og forsker ved Universitetet i Lund:
    «Från flera håll fanns en förhoppning om att det i den nya lagen skulle föras in ett krav på utbildad personal på bibliotek: att bibliotekarier behövs på bibliotek. Så blev inte fallet vilket är ett offentligt osynliggörande av de kompetenser som bibliotekarier har och bidrar med i sitt yrkesutövande. Att bibliotekarieyrket är kvinnodominerat bidrar sannolikt till detta».

Trackbacks

Legg igjen en kommentar

Fyll inn i feltene under, eller klikk på et ikon for å logge inn:

WordPress.com-logo

Du kommenterer med bruk av din WordPress.com konto. Logg ut /  Endre )

Google+-bilde

Du kommenterer med bruk av din Google+ konto. Logg ut /  Endre )

Twitter-bilde

Du kommenterer med bruk av din Twitter konto. Logg ut /  Endre )

Facebookbilde

Du kommenterer med bruk av din Facebook konto. Logg ut /  Endre )

w

Kobler til %s

%d bloggere like this: