I dag la den statlige svenske bibliotekutredninga fram utkastet sitt til sluttdokument. Den planlagte tjuefem siders strategien skal være klar om et års tid, etter omfattende debatter, nasjonalt og regionalt. Ikke minst det siste. Utredningsleder Erik Fichtelius la i innledningsforedraget i dag stor vekt på det regionale bibliotekleddet. For trass i en fersk statlig satsing på folkebiblioteka som vi bare kan drømme om i Norge, sliter naboene våre i øst med de samme ujevne resultatene som vi gjør; i byene vanker det nye prestisjebygg og gode bibliotekplaner (som er lovpålagt i Sverige; les også Peter Alsbjer 7. mai om bibliotekplaner), mens små kommuner og bibliotek svært ofte sliter med å «få hodet over vannet».
I oktober kommenterte vi det første dokumentet til disse utrederne, for tidsskriftet Bibliotekaren.
I dag presenterte samtidig det norske Bibliotekarforbundet (BF) en høringsuttalelse til «ekspertutvalget som har vurdert nye oppgaver til fylkeskommunene». Og ikke overraskende støtter de forslaget om å styrke det regionale leddet ved at fylkesbibliotek o.l. overtar viktige statlige oppgaver, i vårt tilfelle fra Nasjonalbiblioteket.
I den norske utredninga og i BFs høringsuttalelse handler dette mye om fordeling av prosjektmidler. Men nettopp prosjektmidlene tar de svenske utrederne et generaloppgjør med. De sier rett ut: «Kortsiktig projektfinansiering är ett generellt samhällsproblem som blir extra synligt inom bibliotekssektorn. Många verksamheter fastnar i det som kan kallas ett projektträsk.»
Träsk kan bety både hengemyr og det som verre er.
Fichtelius og co. utdyper dette og er glassklare:
«Biblioteksutveckling med stöd av externa och kortsiktiga projektmedel är inte hållbart på sikt. Metodutveckling och resultat i projekt riskerar att försvinna då projektmedlen är slut. Det är svårt och oftast omöjligt att växla in projekt resultat i löpande reguljär verksamhet. Bibliotekens möjligheter att ta del av projektmedel för kompetensförstärkningar (anställningar) motverkas av projekttidens omfattning. Bibliotek med svaga egna resurser har liten möjlighet att låta projektanställningar övergå i fasta tjänster. Vissa projekt förutsätter motprestationer som är svåra att förverkliga. En del projekt innebär mer resurser till de som redan har medan andra hamnar helt utanför, vilket går ut över slutanvändarna och jämlikheten.
Vi är kritiska till att biblioteksutveckling i så stor omfattning sker genom tillfälliga projektstöd. De riktade projektmedel som idag fördelas via Kulturrådet bör omformas till ett generellt bidrag till biblioteken för hållbar biblioteks- och metodutveckling».
Vi kjenner oss igjen, ikke sant? Vi har flere ganger (seinest i en replikk til Bernhard Ellefsen i januar) stilt spørsmål ved NBs og Kulturdepartmentets praksis på dette området og etterlyst hvor mange av prosjektmillionene derfra som faktisk har ført til konkret virksomhet. Eventuelle eksempler er velkomne i kommentarfeltet nedenfor.
Vi har foreløpig bare lest sporadisk i det svenske utkastet, men la oss ta med enda ett tydelig signal:
«Vi menar att bibliotekens verksamhet måste vara kopplad till samlingarna, digitala eller fysiska, och uppdraget att förmedla kunskap, litteratur och bildning. Utlån av verktyg, sportutrustning, fritidgårdsverksamhet eller tvätt är inte biblioteksverksamhet, även om en kommun kan välja att samlokalisera verksamheter med biblioteken.»
Her bør det bli debatt.
Men vil den komme? Folk som Joacim Hansson, bibliotekforsker ved universitetet i Växjö, har i bøker på svensk og engelsk og i internasjonale tidsskrift ønsket debatt om nettopp folkebibliotekets identitet anno tjuehundretallet, som han opplever som uklar og svevende. Men få, om noen, har tatt opp hansken (vi kommer snart tilbake til Hansson, som fortjener større oppmerksomhet i Norge).
Biblioteket tar saka #librarycase 