X-utlån?

Skjermbilde 2018-06-07 16.36.30Ikke før hadde vi onsdag blogga oss varme om bibliotekutlån av slagdriller, magnoliafrø og fiskestenger, så renner det inn et blodferskt svensk doktorgradsarbeid om samme tema (takk til Jan Szczepanski på Biblist). Det er Jonas Söderholm som skriver om «Borrowing and Lending Tools: The Materiality of X-Lending Libraries». Det kan låte fremmedarta, men vi finner at «Materialitet er … et perspektiv som ser ut over tingenes fysiske egenskaper, til den ’sosiale’ vekselvirkningen mellom ting og mennesker.» Okei.

Söderholm studerer biblioteket som modell «för att tillhandahålla resurser», til forskjell fra den tradisjonelle formidlinga av dannelse, kultur og kunnskap osv. Han har hovedsakelig studert utlån av fysiske verktøy (hus, hobby, hage osv.) og for det meste i USA, der biblioteka ligger i teten på dette feltet, etter en virkelig lang tradisjon med toy libraries. Samtidig som mange bibliotek der borte er generelt gode på å hjelpe folk som er «down and out».

Doktoranden opplever at det er lite som er skrevet om dette tidligere, så arbeidet hans blir viktig for alle som nå hiver seg på denne bølgen. Og for skeptikerne.

Sentralt i avhandlinga (NB: vi har ikke lest alle de 108 sidene, men alle sammendrag og litt her og der) står intervjuer med lånere og bibliotekansatte om opplevelsene deres med lån og utlån. Söderholm oppsummerer i et svenskspråklig resymé:

«De material som lånas ut kräver en annan typ av kunskap och kompetens hos personalen, och det innebär också en annan typ av interaktion mellan låntagare och utlåningspersonal. Deltagarna ser verktygsbiblioteket som att det medför en mer socialt intensiv plats än andra bibliotek enligt deras erfarenhet. Det faktum att det är verktyg och inte böcker som lånas ut, innebär exempelvis att utlåningspersonalen både kan och bör gå längre i att stödja låntagarna i korrekt användning av lånat material. Vidare ser deltagarna verktygsbiblioteket och lånandet därifrån främst som något av lokal och omedelbar betydelse».

Altså er dette også et innlegg i debatten om biblioteket skal bygge på felles nasjonale/globale tradisjoner og kulturell kapital, eller gjenspeile lokale behov i det meste av det de driver med (du verden, så mange viktige diskusjoner vi burde ta i tida framover. Og ta grundig).

Forfatteren kommer også inn på praktiske detaljer, for eksempel diskuterer han, gjennom intervjuobjektene, problemet med oppbevaring og utlån av svært små gjenstander, som bits til skrutrekkere. Söderholm siterer forresten en låner som syns verktøybiblioteket har større utvalg enn hardwarestoren på hjørnet. Dette mener forfatteren å forklare med at «This could be assumed to be more related to how well the collection reflected what the community needed, than to the actual quantity of items offered.» (stikk en tur på Claes Ohlson eller Jernia og få et inntrykk av mangfoldet der!)

Frivillige inntar biblioteket 

Söderholm setter seg noen begrensninger, forståelig nok, men disse gjør at grunnleggende spørsmål blir hengende i lufta:

Hva skal og bør biblioteket tilby og hvem skal eventuelt tilby det hvis ikke biblioteket gjør det? (i herværende lystbåtkommune leier brannvesenet ut redningsvester for 20 kroner døgnet, og det funker visst bra. Bedre åpningstid enn biblioteket har de også, nemlig 24/7, om det ikke er storutrykning).

Og hva med vedlikehold og reparasjoner og kompetanse i biblioteket til dette? Og i fortsettelsen av dette: Hva med finansiering og eventuelle, for ikke å si sannsynlige, konflikter med «kjerneoppgavene» til et bibliotek?

Her kommer det for en dag at i USA drives verktøyutlånet i stor grad av volunteers. Hvordan det er med frivillige i bibliotek i Sverige, veit vi ikke, men i Norge fins det vel ingen som helst tradisjon på dette. Kan – og bør – dette etableres?

Det er altså viktige ting som står tilbake å forske på, men når Söderholm forslår oppfølginger, nevner han ikke disse.

Har Jonas Söderholm i det minste bidratt med et navn på dette, for oss, nye fenomenet? Han forsøker å etablere «x-lånebibliotek» på svensk. Det ukjente x kan altså byttes ut med hva som helst annet enn kunnskapsbærende materiale. Skal vi forsøke oss med «x-utlån» på norsk? Vi oppretter det som «tag» i skya her borte til høyre, og ser hvordan det slår an.

2 kommentarer to “X-utlån?”

  1. Hur mycket av X-utlånetrenden är en protest mot konsumtionssamhällets slit- och slängbeteende? Ta exemplet slagborrar (slagdriller). För några decennier (?) sedan var slagborrar dyrare än de är idag. Så dyra att bara yrkesmän eller amatörer som verkligen behövde äga ett eget exemplar skaffade sig ett sådant. Min farbror, som var en mycket händig person byggde på 1950-talet en egen liten racerbåt av mahognyfaner. Han var industrikemist och hade säkert bra lön. Men inte ens han satsade på att köpa en egen elektrisk borr (inte slagborr, utan en enklare borr). I stället lånade han sin frus elvisp från köket, som hon brukade vispa ägg och grädde med. Med elvispen som borrskaft gjorde han sedan bokstavligen hundratals (kanske tusentals) hål för skruvarna som fäste faneret vid spanterna.
    Idag kan var och som behöver hänga upp en tavla på cementväggen därhemma gå till HongKong, Claes Ohlsen el.likn. affärer och köpa sig en slagborr för en spottstyver. Men sen, när tavlan väl är upphängd, vad gör man då med sin slagborr?
    Jo, man kanske får en känsla av att den nutida allmänna inställningen till slagborren är lite konstig. Kanske det finns någon därute som behöver den mer än man själv? Och som kanske vill lära sig använda den via DIY-videor på youtube. (DIY=do-it-yourself)?

    Jag har inte ännu hunnit läsa Jonas Söderholms doktorsavhandling, men jag noterar att han skriver (på ss 47-48 i avhandlingen): «it is also relevant to approach the library as a space in the context of consumer society». Tja, finns det egentligen någon annan möjlighet än att «närma sig biblioteket såsom ett rum i konsumtionssamhällets kontext» , ifall vi (i USA, Sverige, Norge, Finland osv) faktiskt lever i ett konsumtionssamhälle? Mitt spontana intryck är att JS snarare har närmat sig konsumtionssamhället utifrån bibliotekets sammanhang än biblioteket utifrån konsumtionssamhället. Men kanske det går att hitta några guldkorn också den vägen.

  2. Mange kommunar har etablert utlånsordningar av sports- og fritidsutstyr som ein del av arbeidet mot fattigdom, t.d. som i Levanger: https://www.bua.io/bua-levanger/ Eg trur at denne type utstyr høyrer meir heime der. Desse ordningane er òg opne for alle, ikkje berre «fattige».

Legg igjen en kommentar

Fyll inn i feltene under, eller klikk på et ikon for å logge inn:

WordPress.com-logo

Du kommenterer med bruk av din WordPress.com konto. Logg ut /  Endre )

Google+-bilde

Du kommenterer med bruk av din Google+ konto. Logg ut /  Endre )

Twitter-bilde

Du kommenterer med bruk av din Twitter konto. Logg ut /  Endre )

Facebookbilde

Du kommenterer med bruk av din Facebook konto. Logg ut /  Endre )

Kobler til %s

%d bloggere like this: