Brussel i dag: Vedtok EU-parlamentet sensur og lenkeskatt?

>> Oppdatering 14.9: Viktige kommentarer nederst.
>> Oppdatering 13.9.: Dagens Næringsliv i dag gjør mer enn å gjengi NTB. Fra intervju med Torgeir Waterhouse i IKT-Norge: «Worst case scenario er at store konsern, med mange advokater i spissen, vil fjerne innhold over en lav sko med trusler om søksmål. Da beveger vi oss inn i et landskap som i verste instans vil hindre folk over hele verden muligheten til å delta, ytre seg og legge ut ting på nettet.»

eblida logo

Den europeiske bibliotekorganisasjonen engasjerer seg imot direktivet. Klikk og les

Ved sankthanstider skreiv vi om det nye opphavsrettsdirektivet til EU (og dermed EØS og Norge) som skulle til behandling i EU-parlamentet, og vi påsto i overskrifta at «Boktips på hjemmesida kan bli forbudt». Men både fram til da og i løpet av sommeren, etter at parlamentet ga seg sjøl en tenkepause, har det rast en skyttergravskrig med tildels svært sterke påstander, mellom grovt sett to parter: På den ene sida rettighetsorganisasjonene (skribenter og all slags kunstnere) pluss forlag og redaksjoner osv.. De har ment at misbruket av åndsverk på Nettet må stoppes eller også betales av (mis)brukerne. Og på den andre sida en uhellig allianse av vanlige nettbrukere og delingsentusiaster og teknologibransjen, ikke minst gigantene som Facebook, Google, Amazon osv., som er de som virkelig tjener fett på at vi deler og lenker til åndsverk (her har enkelte bibliotekorganisasjoner slutta seg til, men de fleste ser ut til å ikke ha fått det med seg … ). Som vil ha status quo.

I dag har «dommen falt» i Brussel, og i en NTB-melding, som foreløpig bare M24 har fått med seg, sier en svensk EU-parlamentariker fra Centerpartiet at «Dette vedtaket innebærer døden for internett som vi kjenner det i dag.» Mens motparten vil påstå at dette er dikt og forbanna løgn. Vi får sjå.

3 Responses to “Brussel i dag: Vedtok EU-parlamentet sensur og lenkeskatt?”

  1. Märk väl att i den «uhellige allianse av vanlige nettbrukere og delingsentusiaster og teknologibransjen, ikke minst gigantene som Facebook, Google, Amazon» ingår också de europeiska biblioteksföreningarnas paraplyorganisation EBLIDA, som alltsedan 1990-talet har försökt bevaka bibliotekens intressen i EU. EBLIDA hör alltså till dem som har motsatt sig EUs nya copyrightdirektiv i dess nuvarande form (särskilt artikel 13, som kommer att leda till ökad censur på nätet om den godkänns, och artikel 11 som vill införa «länkskatt»). Men trots EBLIDAs engagemang har de nationella biblioteksföreningarna i till exempel Norden inte–så vitt jag vet– lyft ett finger för att förhindra att det nya direktivet godkänns i sin nuvarande form. För mig är detta ytterligare belägg för bibliotekariernas flathet och passivitet inför internetutvecklingen.

    Vad är det då som gör att en mycket bred internationell opinion (men inte bibliotekarierna i Europa, bortsett från EBLIDA!) så häftigt motsätter sig det nya copyrightdirektivet? Jo, enligt de som försöker driva igenom detta direktiv handlar det om att begränsa särskilt de största amerikanska IT-företagens rätt att nyttja innehåll (texter, musik, bilder osv) utan att betala ersättning åt rättighetsinnehavarna. Genom att beskriva saken så lyckas man ge direktivet sken av, *för det första*, att gynna de som skapar innehållet. Men rättighetsinnehavarna är vanligen storföretag ( i bok-, musik- respektive filmbranschen) och ingalunda de författare, musiker eller skådespelarna som skapar verken; de rikaste bästsäljarna, filmstjärnorna och popartisterna gynnas dock ytterligare av detta direktiv. *För det andra* står jätteföretag vanligen starka i copyrighttvister som gäller innehåll på internet. De har goda möjligheter att, med hjälp av sina egna högavlönade copyrightjurister, vinna målen eller betala böterna eller de extra ersättningarna ifall de någon gång fälls i domstol. För globala företag typ Google och Facebook är EUs nya copyrightdirektiv kort sagt sagt någonting som bara gäller EU och som och som de nog har råd med. Att de motsätter sig direktivet är ändå förståeligt; det ligger ju inte i deras intresse att öka antalet tvister om copyrights med europeiska «rättighetsinnehavare».
    «För det tredje» ger direktivet Facebook, Google m fl ännu större möjligheter att bedriva censur på nätet än de redan har genom att förse dem med ytterligare förevändningar i stil med «vi kan inte låta det här finnas på nätet eftersom vi vill undvika brott mot upphovsrätten».

    Bakom denna kontrovers skymtar konkurrensförhållanden mellan den europeiska och amerikanska kapitalismen, särskilt mellan europeisk och amerikansk «innehållsindustri». Direktivet stöds otvivelaktigt av de europeiska «rättighetsinnehavarna» i den audiovisuella branschen, som för övrigt också är koncentrerade i en liten grupp storföretag; sålunda kapade endast 12 företag inom Europas «audiovisuella industri» åt sig 62 procent av branschens sammanlagda inkomster år 2015. (jfr http://www.cineuropa.org/en/newsdetail/301609/ ; det är alltså mot dessa och andra europeiska «rättighetsinnehavares» lobbyister som EBLIDA ska försöka hävda sig i Bryssel.)

    Men för alla andra företag, organisationer, institutioner (biblioteken!) och personer som publicerar information på nätet är det nya direktivet, som så många välunderrättade personer redan har påpekat (se t ex https://www.eff.org/files/2018/06/12/article13letter.pdf), rent katastrofalt. Direktivet drabbar, ifall det godkänns (saken är inte ännu avgjord), alla oss som försöker fortsätta att använda internet för att öka demokratin och folkens bildningsnivå, vilket vi numera gör i en ojämn kamp mot Googles, Facebooks med flera amerikanska affärskorporationers övermakt på nätet. Vi, jag inkluderar igen bibliotekarierna i detta «vi», har nämligen inte tillgång till en armé av egna högavlönade copyrightjurister; pengar till böterna och ersättningarna har vi inte heller när vi blir dömda för copyright infringement, och det kommer vi sannolikt allt oftare att bli ifall vi inte tar det säkra för det osäkra och går ännu lägre ned på knä inför de europeiska «rättighetsinnehavarna» än vi redan gjort. Och den europeiska «innehållsindutsrin» har i vissa avseenden skarpare juridiska vapen än sina amerikanska motsvarigheter. I USA kan den som citerar ett verk t ex hänvisa till principen om «fair use», men i Europa gäller inte denna princip, eller gäller åtminstone inte i samma utsträckning.

  2. I europaparlamentets omröstning 12.9.2018 om artikel 13 i det nya copyrightdirektivet röstade de nordiska ländernas MEPpar såhär:

    Finland 9 för ; 3 mot ; 1 icke närvarande
    Sverige 1 för ; 18 mot ; 1 icke närvarande
    Danmark: 8 för ; 4 mot ; 1 icke närvarande

    Röstningsresultatet visar, särskilt för Sveriges del, att MEPparna i den här frågan röstade «enligt land» snarare än «enligt parti». För min del skulle jag vilja tillägga, att resultatet också visar att svenskarna är mycket bättre informerade i frågan än finnarna och danskarna. Vilket i och för sig är glädjande. I vilken mån piratpartiets tidigare framgångar i Sverige bidragit till att de svenska MEPparna begrep att rösta mot artikel 13?

    Den som vill veta hur de enskilda MEPparna röstade och hur det röstades i övriga EU-länder kan ta fram informationen via
    https://www.saveyourinternet.eu

Trackbacks

Legg igjen en kommentar

Fyll inn i feltene under, eller klikk på et ikon for å logge inn:

WordPress.com-logo

Du kommenterer med bruk av din WordPress.com konto. Logg ut /  Endre )

Google+-bilde

Du kommenterer med bruk av din Google+ konto. Logg ut /  Endre )

Twitter-bilde

Du kommenterer med bruk av din Twitter konto. Logg ut /  Endre )

Facebookbilde

Du kommenterer med bruk av din Facebook konto. Logg ut /  Endre )

Kobler til %s

%d bloggere like this: