Nytale inntar biblioteket

Klikk og kikk

Faktisk er dei fleste som jobbar i britiske folkebibliotek i dag frivillige. Altså amatørar. Noko tvitraren Alan Wylie frå London her om dagen også utdjupa i Tribune Magazine: «The Fight for Britain’s Libraries». Men samtidig som han kjemper for at biblioteka held stengt under koronaen, medrekna klikk og hent-tenester.

George Orwell sitt fenomen nytale finn vi i dag i heimlandet hans ikkje berre i grotesk dystopisk litteratur, men aktivt i bruk blant kulturstyresmakter og bibliotekeigarar. Nytale har ein verknad på sikt. På grasrota i UK er dette alt internalisert i vide krinsar.

I Noreg har vi andre typar åtak på biblioteka, men dei er førebels av den meir direkte dypen, som at «Biblioteker er ikke lenger nødvendig». Vurderer etter kvart å sjå nærmare på dette, men synspunkta er jo slett ikkje nye. For ni år sidan fann vi dette i Aftenposten: «Bibliotekene står for fall». Men ikkje utan tilsvar då heller: «Fra fremtidens skraphaug».

5 Responses to “Nytale inntar biblioteket”

  1. “Bibliotekene er en direkte konkurrent til private aktører som har mulighet og ressurser til å innovere og skape fremtidens leserløsninger”, skrev Kristian Meisingset i sitt debattinlägg i Aftenposten 17 okt 2012. Och på den punkten hade han kanske inte helt fel. “Leserløsning” är visserligen inte precis någon uttömmande beskrivning av biblioteket. Till exempel så är ju biblioteket också ett visst samhälles och och till och med ett visst tvåbent släktes “minneslösning” och ett försök att organisera samhällets eller hela släktets gemensamma externa minne (ni vet, det där som kom till med skriften) och därigenom göra minnet sökbart och lättare tillgängligt för undersökningar.

    En annan sak är att det har hänt mycket sedan år 2012 inte minst på den så kallade artificiella intelligensens område. “They want to understand what understanding is, and maybe that is what it truly means to be human.” (Ur en film från de senaste åren om Go-spelet och Google Deepminds program AlphaGo.)

    Kanske är ordet “konkurrent” inte längre tillräckligt starkt. Så tror åtminstone jag att saken förhåller sig. Jag menar alltså att biblioteket inte bara är en konkurrent till dessa privata aktörer som har makten och möjligheten att innovera och skapa framtidens…. framtidens vaddå? Jo, t ex framtidens “människor” (inte nödvändigtvis tvåbenta, inte nödvändigtvis män och/eller kvinnor heller) och därmed också framtidens läsare, nostalgiker och bibliotek. En författare som jag känner har kallat dessa framtidens människor för artilekter. Vem vet, förresten, om artilekterna längre behöver biblioteket eller om det som de i så fall gör i sina bibliotek längre motsvarar vad vi menar med läsning, undersökning, förståelse eller, för den delen, roar sig med underhållning.

    Poängen är att det antagligen behövs ett starkare ord än “konkurrent”. Till exempel ordet “fiende”. Så här skulle det i så fall låta: Biblioteket är en fiende till dessa privata aktörer som har makten och resurserna!

Trackbacks

Leave a Reply

Translate »
%d bloggers like this: