Vi kunne kvar dag sitere, kommentere og drøfte mengder av blodferske tekstar om «kunstig intelligens» eller AI. Vi skal ikkje dét. Men til dømes har vi i dag lese fire interessante innlegg, to svenske og to norske. Først dei svenske:
Éin av dei mest aktive over Kjølen er historikaren Rasmus Fleischer, ikkje ukjend for svenske bibliotekarar og for lesarar av denne bloggen. Akkurat no er han i debatt i Göteborgsposten med EU-kommisjonær Ylva Johansson om EU-lovforslaget om Chat Control. Føremålet med lova er meir enn heiderleg, å «förebygga och bekämpa sexuella övergrepp mot barn», men det vil krevje forbod mot krypterte tenester som t.d. Signal, noko som vil utradere kjeldevern og hindre varsling.
I Aftonbladet i dag har Fleischer ein kronikk der han kommenterer det internasjonale oppropet frå ulike ekspertar om å stoppe utviklinga av AI i minst eit halvt år, for å tenkje seg om. Men han foreslår i staden: «Låt oss i ett halvår avstå från att alls prata om ”artificiell intelligens”. Inte för att vifta bort några risker. Tvärtom: för att få ett bättre grepp om dem. Då är det tveksamt hur behjälpta vi är av den notoriskt vaga metaforen ”intelligens”. Ingen kan säga riktigt vad AI är. Låt oss istället tala om syntetisk media».
Eitt par andre smakebitar herfrå:
«Distributörer av litteratur eller musik kommer att finna sin nya roll som garanter för mänskligt innehåll. Vad de då kommer att sälja blir i praktiken just en filtertjänst. Vi får en ny slags åtskillnad mellan hög- och lågkultur, där enda kriteriet handlar om att berättelsen, musiken eller bilden ska ha en mänsklig avsändare».
Og: «Det är finns inget ödesbestämt i att ChatGPT ska tala i första person. Tvärtom har företag som OpenAI aktivt beslutat sig för att låta systemen fejka ett ”jag” som avsändare. Att detta ”jag” låter sig användas i manipulativa syften bekommer dem inte. Allt de bryr sig om är att suggerera fram en aura av intelligens».
Fleischer skriv også: «För kvalitetens skull uppges GPT-4 även ha tränats på ”en samling böcker”. Jag utgår från att detta syftar på piratbibliotek som Sci-Hub och Anna’s Archive».
Her får vi ein god overgang til det nemnde norske oppslaget: På TV2.no finn vi dette om ChatGTP: – Den kjenner til Disney og Cinderella, men ikke kardemommeloven. Det handlar om behovet for ein norsk versjon: «- Selv om roboten svarer på norsk, bruker den kilder som ikke er norske. Over halvparten av tekstmaterialet i «magen» til roboten er amerikansk, sier Jill Walker Rettberg». Ho fryktar at norsk kultur vil bli marginalisert.
TV2 tar så turen til Nasjonalbiblioteket, kjent for sitt verkeleg omfattande tekstmateriale. NB-sjef Aslak Sira Myhre seier blant anna:
«– Det er i utgangspunktet ikke Nasjonalbiblioteket sin oppgave å lage en Chatrobot. Derimot lager vi redskapene for at kunstig intelligens skal fungere på norsk, … Han sier også at Nasjonalbiblioteket prøver å finne ut hva som skal til for å kunne lage noe som ligner på en norsk ChatGPT».
Men han gir ikkje bort Bokhylla.no til andre: «– Google prøvde i mange år å få tilgang til arkiver som våre. Det fikk de ikke. Hele tilliten til Nasjonalbiblioteket baserer seg på at vi ikke gir dette fra oss».
Innhaldet i Bokhylla.no blir nemnt i samanheng med KI/AI/syntetisk media i ein tekst på NFFO av Eystein Hanssen i Forfatterforbundet og NFFOs Arne Vestbø. Dei peikar på dårleg norsk i dei syntetiske omsettingane frå det sterkt dominerande nordamerikanske innhaldet, men «Hva om en robot får tilgang til hele denne databasen som dekker samtlige bøker som er gitt ut på norsk fram til år 2000?»
Biblioteket tar saka #librarycase 