I serien sin om Facebook ser Mikael Böök denne gangen på nett-gigantens planer om å starte bankvirksomhet. Men hva da med de stadig viktigere e-ID-ene? Bankene er jo i praksis forvaltere av disse. Og: «Måste vi då lita på Facebook som «det høyeste sikkerhetsnivået» i förvaltningen av våra e-identiteter?»
I Sverige diskuteres det derimot nå om biblioteket bør overta utsteding e-ID!
Böök tar saka:
I tidigare blogginlägg om Facebook (1, 2, 3) har jag nuddat vid problemet om de största IT-bolagens nuvarande globala makt över informationen och kommunikationen.
Enligt min åsikt borde medborgarna tillsammans med bibliotekarierna sträva efter att i stället göra biblioteket till en global informationsmakt.
Men IT-korporationernas makt inskränker sig inte till makten inom områdena information och kommunikation. För närvarande pågår en frenetisk maktkamp mellan IT-bolagen och bankerna om makten över penningväsendet. Pengarna digitaliseras och penningtransaktionerna stöps om till chatt genom att byggas in i korta, skrivna meddelanden med smartphone med hjälp av teknologin bakom Bitcoin (blockchain).
Facebook fungerar sedan ett par år tillbaka som plånbok och bank för USAs konsumenter; i december 2016 beviljades “Facebook Payments International Ltd.(FBPIL)» banklicens också i EU och Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
Mycket tyder på att Facebook försöker konkurrera ut de övriga bankerna, särskilt som förvaltare av konsumenternas penningtransaktioner. Och Facebook förefaller faktiskt vara på god väg att lyckas med detta, inte minst därför att Facebook är ett av världens starkaste och mest populära handelsnamn. Nämn en annan bank med ett lika starkt brand!
Vidare har Facebook med apparna Messenger och WhatsApp skaffat sig ett strategiskt försprång i chatt. Användarna av Facebooks chatt-appar räknas i miljarder människor. Vilken annan bank har en jämförbar ställning i mobil kommunikation på internet?
17. februari sade Facebookchefen Mark Zuckerberg: “the most important thing we at Facebook can do is develop the social infrastructure to give people the power to build a global community that works for all of us” (cit. i brittiska Observer 19.2.).
Facebook vill alltså bygga en global community (samfällighet, samfund, samhälle?) som funkar för oss alla genom att utveckla infrastrukturen… inklusive, som sagt, det globala penningväsendet, vilket onekligen är en betydelsefull del av infrastrukturen!
Nu återvänder jag till ämnet, som anges i rubriken på detta inlägg: Biblioteket, ikke Facebook, må bli internett!
Menar jag — mot bakgrund av det ovan sagda — att biblioteket inte bara borde ta upp kampen om internet med Facebook, utan även om penningväsendet? Borde biblioteket, liksom Facebook, sträva efter att bli världens största och mäktigaste bank??
Nej. Vi ska nog låta bankerna vara banker och biblioteken vara bibliotek. Det ska inte bli bibliotekariernas sak att förvalta penningväsendet!
Däremot borde medborgarna nu ta sig en allvarlig funderare på vem som hädanefter ska förvalta våra e-identiteter.
Med en medborgares e-identitet menar jag vem hen officiellt är när det kommer till kritan. Till exempel i passkontrollen, vid inkomstbeskattningen, i banken eller bakom ratten. Eller när hen vill låna bibliotekets böcker.
I dagens läge har bankerna närapå monopol på att förvalta e-identitet. En medborgares e-identitet består i praktiken av hens bankkoder. I Norge bruker «over 2,9 millioner nordmenn BankID, hovedsakelig for tilgang til nettjenester hos norske banker, men også i offentlige tjenester og ID-Porten», läser jag i artikeln «BankID» i norska Wikipedia. «Dette gjør at BankID, sammen med MinID, er den mest utbredte elektroniske identitetsløsningen i Norge. BankID tilfredsstiller det høyeste sikkerhetsnivået, nivå 4.»
«Det høyeste sikkerhetsnivået», ja. Här stöter vi på den ovannämnda kritan. Prövostenen. Vem eller vad vi kan lita på. Efter Edward Snowdens avslöjanden. När hälften av världsfinanserna passerar genom skatteparadisen. Under Donald Trumps presidentperiod?
Måste vi då lita på Facebook som «det høyeste sikkerhetsnivået» i förvaltningen av våra e-identiteter?
Eller ska vi först och främst kräva att staten utfärdar «en nationell och enhetlig e-legitimation!», vilket Per Mosseby, chef för avdelningen för digitalisering vid Sveriges Kommuner och Landsting samt Valter Nordh vid universitetsdatanätverket Sunet, gör i svenska Biblioteksbladet?
Men är staten verkligen en lika pålitlig chattpartner som Facebook? Hänger staten med i forskningen kring datoralgoritmer och artificiell intelligens? Denna e-identiteternas och e-legitimationernas problematik, var kommer den ifrån?
Den är en följd av internet. Kan vi lita på att staten har kontroll över internet? Bör vi?
Nej. Staten är grundligt akterseglad. Av internet. Och dagens internet kontrolleras och utvecklas i obehagligt hög grad av några få stora Corporations, och särskilt då av Facebook och Google.
Men enligt vad jag anser borde, som sagt, medborgarna tillsammans med bibliotekarierna ta upp kampen mot dessa bolag. Därför var det så uppiggande att för några dagar sedan se Birgitta Hellman Magnusson, bibliotekschef i Motala, på svenska BIBLIST företräda åsikten att biblioteket borde ha till uppgift att utfärda statliga e-legitimationer. Detta kunde «stärka bibliotekets samhällsuppdrag», skriver hon, «förutsatt naturligtvis att det skulle följa med statliga pengar till bemanning och mer resurser i form av digital infrastruktur till biblioteken».
Mikael Böök
Tips för vidare läsning:
Om Banken Facebook, läs Duena Blomstroms inlägg «Facebook–the first big-brand bank» och den norska e-bankiren Christoffer Hernæs artikel «What Facebook’s European payment license could mean for banks», båda från januari 2017.
Om banker och bibliotek på ett allmänt plan, se Biblioteksaktivisten-essäer om makt och bibliotek i informationssamhället, st. 110-133.
Birgitta Hellman Magnussons inlägg om e-legitimationer på BIBLIST.
Biblioteket tar saka #librarycase 